"Quipu" - inkaväldets historiearkiv, räknesystem och skrivspråk
Quichuaordet "quipu" betyder "knut" eller "att knyta". Systemet användes för att statistikföra folkräkning, sädesförråd, vapenförteckning, mönstring i det militära, inventarium av inkans rikedomar, arkivering av historiska data och mycket annat.
Knutsystemet byggde dels på snörenas färg eller tjocklek och dels på hur många knutar man knöt och hur de placerades. Om man ville göra upp statistik över inkans guldförråd knöt man det rätta antalet knutar på ett guldsnöre, över silverförrådet på en silvertråd, medan sammandrabbningar med fienden statistikfördes på blodröda snören.
Man inventerade inkaväldets förråd av livsförnödenheter i en viss prioritering av sädesslagen och grönsakerna. De första knutarna i "quipu-arkivet" angav alltid landets veteförråd. Sedan följde råg, ärtor, bönor osv. Antal vapen i inkaarmens förråd bokfördes enligt vapnens rang och betydelse: lansar, spjut, pil och båge, klubbor, slungor osv.
Vid folkräkning gällde de första knutarna antal invånare i vardera samhälle, nästa knutgrupp antal invånare i respektive provinser och slutligen i landet i sin helhet. Det första snöret i denna folkräkning angav antal män över 60 år gamla, andra snöret antal män mellan 50 och 60 års ålder, tredje snöret antal man mellan 40 och 50 års ålder osv. Ett tunnare snöre fastgjordes vid sidan om det regelmässiga för att ange hur många män i respektive kategori som var gifta, ogifta eller änklingar. Varje år gjordes ny folkräkning och knutsystemet ändrades i enlighet med senaste siffror. Man förde också noggrann statistik över antalet nyfödda och avlidna medborgare, antalet soldater i varje kasern osv.
Knutarnas placering angav jämna nummer såsom tio, hundra, tusen, tio tusen och upp till hundra tusen. Det underlättade naturligtvis statistikföringen väldigt mycket.
Knutsystemet erfordrade särskilda uttydare, vilka kallades 'quipucamayus'. Småsamhällen tilldelades fyra uttydare men i ett stort samhälle kunde det finnas ända upp till trettio quipucamayus. Den ene kontrollerade den andres uppgifter för att vara säkra på att ge rätt svar, när någon förfrågan kom från inkans högkvarter.
Quipuarkiven innehöll också detaljerad information om historiska datum, platser, diplomatkurirens resor, ärenden, tal som inkan höll varje gång en ny provins erövrades och den erövrade provinsens svarstal. Allt detta arkiverades i knutsystemet med hjälp av "hållhakar" som quipucamayus hade väl i minnet och kunde återge omedelbart vid förfrågan, när inkan eller någon hövding ville dra sig till minnes hur tidigare strider utspelat sig. Landets lagar, ritual- och ceremoniföreskrifter fanns också upptecknade på detta sätt. Quipucamayus gick ständigt omkring och fingrade på knutarna för att hålla allt färskt i minnet. Deras arbete var så specialiserat att de förklarades fria från alla andra skyldigheter som medborgare i inkaväldet.
Så har gjordes knutarna. Allt efter antal "omslag" och utrymme mellan knutarna så kunde man se vilket tal som menades.
Tack till HCJB - Nordiska Avdelningen